Eftersom denna blogg ligger på is och ingen läser den tänkte jag använda den som en liten dagbok just nu.

 

Jag börjar tro att han har rätt, jag gjorde fel. Jag gjorde inte precis allt man kunde ha gjort.. Att läsa att han hade fixat något för min skull tills denna helgen, som vi egentligen skulle ha spenderat tillsammans. Fick mig att må så dåligt. Jag börjar känna nu i efterhand att jag inte gav honom en chans i det hela. Vi kunnde ha kämpat tillsammans och sett vart det ledde, men jag tänkte inte så långt. Trodde att det inte skulle hjälpa iaf, att jag redan gjort allt. Men nu inser jag hur fel jag hade! Jag mår så dåligt, saknar honom. Men okej, jag är inte kär men jag saknar honom. Jag skulle vilja ge det hela en chans till, börja om från noll och se om känslorna kommer tillbaka. Allt är värt ett försök, om han fortfarande vill ge det ett försök förståss.. Men jag ska vänta ett tag till med att ge det en chans, måste känna efter lite till och jobba på mig själv först. Jag tror fortfarande på oss, håller tummarna och hoppas på att en chans till från noll kan få mig att bli kär igen.

 

Det är tomt att inte ha honom hos mig, vid mig efter 2 och ett halvt års tid.. 

Jag älskar dig, nu och föralltid! 

Keep believe in it, and it will be okay, right?