Att bara låta fingrarna flöda på tanjentbordet ibland kan vara skönt. Som sagt använder jag denna blogg som min dagbok just nu. Det är den tuffaste tiden jag någonsin varit med om, seriöst! Jag kan gå runt och vara glad, verka må hur bra som helst. Men bakom det där ytliga skalet finns en trasig, sårad Hanna. Som bara kämpar med att må bra, på riktigt igen! 

 

Bara för att det var jag som gjorde slut, är det inte okej att jag måste ta en massa skit, right? Så tack vare mina underbara vänner kunde jag säga ifrån, ordentligt! Och för hoppningsvis så förstog han, jag måste ha tid på mig att förlåta och han måste ha tid att svalna ner sina känskor. Tids nog hoppas jag på en bra och stark vänskap. 

 

Att förlora sitt livs största kärlek någonsin, är det jobbigaste jag gjort i hela mitt liv. Jag mår piss, har ett trasigt hjärta som behövs stärkas upp. Att bara få höra hur dålig man är hela tiden av killen man fortfarande älskar, men inte är kär i. Är extremt tufft, jag tar åt mig! Jag är för snäll som person, jag kan inte vara elak tillbaka och säger förlåt när jag inte ska. Så att jag stod på mig tillslut va riktigt skönt! Men ingenting hade funkat utan mina underbara vänner! 

 

Jag har nyligen fått upp kontakten med en person som alltid varit speciell för mig, en person som alltid gör mig så jävla glad, oavsett hur dåligt jag mår! Med denna personen ler jag på riktigt, jag är lycklig! Dock är det samma med vissa andra av mina vänner också, men dom har jag alltid hållt kontakten med! 

 

2013 började bra men har slutat dåligt, visst det är inte slut än men slutet är nära. Så därför satsar jag på 2014, det ska bli ett bra år! Ett år då jag förhoppningsvis bara känner glädje hela tiden! 

 

Jag ska ta mig ur detta, börja må bra igen på riktigt, men klart det tar tid. Att förlora någon så viktig person i sitt liv är så extremt tufft! Jag är glad över att jag har mina peppande vänner som sagt! 

"Do what makes you happy, and everything will be okay in the end, right?"